Man kommer....

till en tid i sitt liv när man inser:
VEM som betyder nåt ,
VEM som aldrig gjorde det,
VEM som inte kommer att göra det,
VEM som alltid kommer att göra det.
Så man ska inte oroa sig för människor i sitt förflutna,
för det finns en anledning till varför DOM inte finns med i
ens framtid..

men trots detta så kan man ju inte låtabli att blicka tillbaka
å minnas.. hur har den det nu? vad hände med den personen? osv osv

Jag har märkt en sak sen jag flyttade tillbaka till min hembyggd.
å det är att folk man umgicks med under skoltiden, som man inte har hållit kontakten med överhuvudtaget undertiden man inte bott här, helt plötsligt vill att man ska träffas å ta en fika
för det skulle ju va så kul att prata gamla minnen..
VISST det kan va skit kul...å jag kan kallprata lite över en koppkaffe om det behövs
MEN det finns en anledning till varför man inte höll den där kontakten...
så om jag inte har pratat med dig sen vi slutat skolan eller när vi bott på olika ställen så
betyder du inte så mycket för mig, VISST vi kan va bekanta å träffas på en koppkaffe, prata lite det kan va trevligt men att bli "bästisar" nej tack...

Å så till ALLA UNDERBARA VÄNNER som finns i mitt liv just NU å som typ ALLTID har funnits där..
Jag älskar er...
det e så nice att bara hänga, löka eller hitta på nåt skoj..
det e skönt att veta att oavsett vad så finns ni där..
å jag accepterar er precis som ni är å ni accepterar mig så som jag är..
Ni är underbara..

men dom orden återgår jag till mitt operfekta liv
bland alla perfekta människor..

UKULM
XOXO